Eftersom resan närmare sig mer och mer hade vi en tjejkväll ikväll och sa hejdå. Nu när jag sitter här hemma känns det väldigt vemodigt, man är van vid att alltid ha dem nära och tillgängliga. Några tårar rinner ner på kinderna när jag skriver det här, men samtidigt ska jag vara glad över de fantastiska vännerna jag har och den fantastiska vän som jag ska åka med! Men jag hoppas verkligen att de kommer hälsa på oss, eftersom de har lovat OCH eftersom det nu står här så har de inget val - SKÖNT. 
Samtidigt som sorgsna känslor över att lämna vänner, familj och min fina pojkvän ofta tittar fram är jag så jävla glad att vi ska göra det här. När jag berättar om våran resa får man ofta kommentarer som "åh vad kul!!! Det skulle jag också vilja göra" men för att även tillägga: "...men det skulle jag aldrig våga.." 
Jag är glad att jag inte är en i mängden som önskar att jag reste men inte vågade, som ser tillbaka om 10 år och inser att det ända jag sett av andra länder är charterhotell. 
Om 48 timmar är vi påväg mot osköna sänger, kryp, skavsår och matförgiftning. Men också stränder, värme, nytt folk, nya kulturer och helt nya upplevelser än vad Aneby någonsin kommer bjuda på. 
Jag är förväntansfull, jag vet att det här kommer vara ett utav de halvåren jag kommer minnas mest av i mitt liv & nu börjar det snart. 
Jag ville bara säga hejdå till Sverige, min sköna säng och tryggheten - för här på bloggen hörs vi snart igen :)

Ett litet extra hejdå till mamma och pappa - jag kommer sakna er. 
/Frida